”Historiens dom över könskorrigeringar kan bli hård”

”Vuxenvärlden flyr sitt ansvar om den låter riskbenägna, omogna tonåringar könskorrigera medicinskt på lösa boliner.”

I maj 2018 krävde dåvarande socialminister Annika Strandhäll (S) och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) att barn från 15 år skulle få laglig rätt att genomgå kirurgisk könskorrigering utan föräldrars tillåtelse. 

Deras motivering var inte mognare än ett hejigt ”Sverige borde ligga i framkant” och det är viktigt med ”modern lagstiftning”.

Tack och lov blev kritiken så hård att regeringen retirerade och gav Socialstyrelsen i uppdrag att utreda mera. 

En av utredarna, Lars Sandman, har nu talat med SvD – på vuxenspråk: ”Det här rör sig om en tonårsgrupp som kämpar med sin identitet och prövar olika saker. Vi vet att tonåringar är mer riskbenägna och inte har en fullt ut fungerande kognitiv och känslomässig förmåga. Det skapar en större osäkerhet för en yngre åldersgrupp, samtidigt som det handlar om irreversibla ingrepp som man inte kan ändra sedan.”

Klokt, men framför allt: självklart! Detta är inga nyheter, detta vet man om tonåringar. De är omogna och saknar en vuxens vidare perspektiv. Det är därför 15-åringar inte får handla på Systemet, köra bil eller anses lämpade att vara hovrättsdomare.”


Läs hela ledartexten, publicerad 2020-03-06, i Expressen.

0 Kommentarer

”Starka skäl mot könsoperationer på 15-åringar”

VästerviksTidningen rapporterar den 5 mars 2020 om Socialstyrelsens utredning om könskirurgi på barn och unga.
”Det finns starka skäl att vänta med könskirurgi till dess att personer åtminstone är 18 år, enligt Socialstyrelsens utredare.

Regeringen ville sänka åldersgränsen och låta 15-åringar operera könet utan föräldrarnas medgivande.
Efter stark kritik lät man utreda frågan igen och gav uppdraget till Socialstyrelsen.

Nu konstaterar en av myndighetens utredare, som tittat på de etiska aspekterna, att det finns starka skäl att vänta med underlivskirurgi tills personen åtminstone närmar sig 18 år.”
Läs hela texten från TT i VästerviksTidningen.

0 Kommentarer

”Även vuxna har rätt till säker vård vid könsdysfori”

Idag skriver föräldrar från Genid tillsammans med en psykolog och läkare en debattartikel i SvD.


Vi är föräldrar och anhöriga till ungdomar och unga vuxna med könsdysfori varav många är patienter på Anova-kliniken i Stockholm. Vi ser att bristerna i könsdysforivården är så stora att patientsäkerheten är hotad.”

Vi är föräldrar och anhöriga till ungdomar och unga vuxna med könsdysfori varav många är patienter på Anova-kliniken i Stockholm. Vi ser att bristerna i könsdysforivården är så stora att patientsäkerheten är hotad.

Just nu utreder två myndigheter, Socialstyrelsen och SBU, det vetenskapliga underlaget för könsdysforivården i Sverige. Samtidigt fortgår verksamheten med snabb diagnostik och irreversibla behandlingar på specialistklinikerna.

Debatten om vård av könsdysfori handlar oftast om barn och ungdomar under 18 år, nu senast i ”Uppdrag granskning” den 9 oktober. Men det bristfälliga vetenskapliga underlaget gäller även personer över myndighetsåldern. De irreversibla, farmakologiska och kirurgiska behandlingarna bör därför genast stoppas i väntan på de utredningar som nu inletts.

Gemensamt för våra barn är att alla drabbades av könsdysfori i tonåren eller under tidiga vuxenåren och tillhör den nya grupp patienter som ökat explosionsartat de senaste fem åren. För denna patientgrupp finns inget stöd för den behandling som ges, varken i vetenskap eller beprövad erfarenhet.

Vissa av våra barn är nöjda med sin könskorrigering. En del tycker att den var onödig. Några har mått allt sämre, försökt att ta sitt liv eller faktiskt suiciderat. Några har efter behandlingen fått ett icke-fungerande liv, några är under utredning och några har återidentifierat sig till sitt biologiska kön.

Specialistklinikerna hävdar att utredningen av könsdysfori är lång och omfattande. Men en genomsnittlig utredningstid på 6–7 månader är i vårt tycke inte lång – särskilt inte då många av patienterna samtidigt har andra psykiatriska problem. Den korta utredningstiden betyder att en 18-åring efter en handfull möten kan inleda irreversibel behandling med könskonträra hormoner. Lika snabbt erbjuds kirurgi. Remisser skickas regelmässigt till andra mottagningar, till exempel logoped och plastikkirurg. Det är inte troligt att en ung människa kan överblicka alla konsekvenser av behandlingen i ett skede av akut kris eller pågående identitetsutveckling.

Diagnos ställs utan att patienten bedöms ur ett helhetsperspektiv och beaktande av exempelvis samverkande psykiatriska diagnoser, livssituation, uppväxt, information från anhöriga, social situation och hälsoläge. Mycket talar för att könsdysfori hänger ihop med annan problematik och neuropsykiatriska diagnoser såsom autism. Enligt våra erfarenheter beaktas, bedöms och behandlas samverkande problematik i allt för liten utsträckning under utredning, diagnostik och behandling.

Vår erfarenhet säger att alla som vill ha behandling hos Anova också får det. Anova själva uppger att ungefär 75 procent av dem som söker hjälp för könsdysfori får en diagnos. Den bekräftande inställningen och den aggressiva behandlingen innebär en stor risk för patientens framtida hälsa och risken för överdiagnosticering är uppenbar. Den unga personen berövas möjligheten till en normal utveckling och i många fall möjligheten att bli förälder i framtiden. Ingreppen kan aldrig göras ogjorda.

På Anova-kliniken informeras vi och våra barn om att det inte finns några risker med hormonbehandlingen. Det finns ingen forskning på dessa läkemedel för användning på den här patientgruppen. Ingen vet ännu vilka långsiktiga risker som könskonträr behandling innebär. Inga uppföljningar av skador och biverkningar kommer heller att göras om inte de enskilda läkarna rapporterar. Patienter informeras inte om faran med självmedicinering med hormoner, något som är mycket vanligt bland unga med könsdysfori.

Självmordsrisken framförs ofta som ett starkt argument för behandling, att patienter tar sitt liv om de inte får hjälp med läkemedel och/eller kirurgi. Suicidhot bör kunna bedömas och hanteras med vedertagna professionella metoder och inte användas som skäl till att ge irreversibel farmakologisk och kirurgisk behandling. I forskningen finns inget stöd för att antal självmord faktiskt minskar efter behandling.

Den årliga utvärderingen av verksamheten visar att två av Anovas patienter tog livet av sig i fjol. Detta är inte Lex Maria-anmält. Inte heller har man Lex Maria-anmält de som feldiagnosticerats med könsdysfori och felaktigt fått farmakologisk och kirurgisk behandling.

Den enda behandling som i dag erbjuds för könsdysfori – som är en psykiatrisk diagnos – är hormoner och kirurgi. Inom annan psykiatrisk behandling arbetar man med att hjälpa patienten att förstå sig själv, utforska sina tankar och känslor och nå en acceptans av, exempelvis den biologiska kroppen. Vi upplever en stark ovilja från professionen att undersöka alternativa behandlingsmetoder. Specialisternas starka fokus på läkemedel och kirurgi är för oss obegripligt.

Lundströmskliniken i Västra Götaland erbjuder traumabehandling för dem som ångrat sitt könsbyte. På Anova finns i dag ingen sådan stödverksamhet. Man hävdar att det är mycket få som ångrar sitt könsbyte, men det baseras på gamla siffror (före 2010) och omfattar inte den nya, snabbt växande patientgruppen. Uppföljningar över längre tid saknas eller är bristfälliga och inkluderar inte dem som lämnat transvården.

Hur många unga människors liv ska offras innan någon drar i nödbromsen? Hur kan behandlingarna få fortsätta när ingen vet hur dessa patienter kommer att må efteråt, nu och i framtiden? All behandling av könsdysfori ska vara reversibel och icke-kirurgisk före 25 års ålder, för att vara samstämmig med dagens steriliseringslag och hjärnans utveckling som inte är färdig innan dess. Samverkande, bakomliggande problematik ska utredas och behandlas innan irreversibla behandlingar ges, oavsett ålder.

Vi kräver våra vuxna barns rätt till en säker och effektiv vård. Behandling med hormoner och kirurgi bör stoppas tills det vetenskapliga underlaget utretts och patientsäkerheten kan garanteras.

Åsa Ehinger Berling
Kristina Gullman
Sofia Pedersson
Avi Ring
Eva Ring
Marit Ronstad
Britt Sörgärde
Ovanstående undertecknare är från anhörignätverket Genid – Gender identity challenge. Bakom artikeln står ytterligare ett tiotal anhöriga till unga personer som upplever könsdysfori. Av omsorg om sina barns integritet vill de inte framträda med namn i tidningen.
Marit Johanne Bruset
psykolog
Sven Román
överläkare, barn- och ungdomspsykiater

Publicerat i SvD 2019-11-12. Läs texten (samma som ovan) via Svenska Dagbladet, där kan du även ta del av eventuella kommentarer!

0 Kommentarer

”Gör pressen på flickor att de vill byta kön?”

”Nu i svallvågorna efter Uppdrag gransknings program ”Tranståget” är vi några feminister som saknar en viktig del i debatten.

Det som diskuteras är medicinska konsekvenser, lagförslag, transfobi och ånger. Men den mest intressanta frågan nämndes kort i programmets del två utan att den fångades upp: Ingen har något riktigt svarat på varför ansökningarna till KID-teamet bara ökar eller varför det är övervägande tjejer som upplever sig som trans.

Följande artikel ska inte fungera som ”sanning”, utan snarare lägga till en utpräglat radikalfeministisk analys till de analyser som redan finns och erbjuda det perspektivet.

Uppdrag granskning, UG, har gjort ett viktigt arbete i att visa på att en del av transvården inte vilar på någon vetenskaplig grund, men det vi saknar är en analys av hur det har kunnat bli så här. Eller, varför det är fler transpojkar än transflickor. Här behövs ett tydlig feministiskt perspektiv.”

Debattartikel publicerad i Aftonbladet 2019-11-12. Läs hela texten här.

0 Kommentarer

”Allvarliga invändningar förblir obesvarade”

Slutreplik, för ursprungsinlägg se ”Utredare förvanskar om könsdysfori”.

Det är utmärkt att Lotta Vahlne Westerhäll, ansvarig för den statliga utredningen om könsdysfori, i sin replik till vår artikel anser att könskorrigerande behandling endast ska ske om det finns stöd från vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vi noterar dessutom att utredaren inte alls besvarar tre allvarliga invändningar.” Läs hela texten här.

Publicerat i SvD 2019-10-25.

0 Kommentarer

”Utredare förvanskar om könsdysfori”

I SVT Opinion publicerades debattinlägget ”Uppdrag granskning vantolkar vår utredning”* där utredarna bakom utredningen ”Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering” (som kritiseras av Uppdrag Granskning – Tranståget 2) skriver bland annat att:


I utredningen skriver vi inte varje gång ut att: ”det förekommer att unga personer med könsdysfori tar sitt eget liv i väntan på operation på grund av det lidande som könsdysforin innebär för dem” utan nöjer oss med att skriva ”unga personer som tar sitt liv i väntan på operation/kirurgiska ingrepp”. Det har dock hela tiden varit underförstått att det är på grund av könsdysforin – och det lidande denna sjukdom för med sig – som är den troligaste förklaringen till suiciden”

ur debattinlägget ”Uppdrag granskning vantolkar vår utredning”

Det här debattinlägget bemöts nu av Sven Román (överläkare, barn och ungdomspsykiater, Stockholm), Henrik Anckarsäter (professor i rättspsykiatri, överläkare, Sahlgrenska), Carina Blomström Lundqvist (professor vid kardiologkliniken, institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala), Christopher Gillberg (professor i barn och ungdomspsykiatri, överläkare, Sahlgrenska), Lars Henning (gynekolog, kvinnokliniken, Västerås), Rurik Löfmark (före detta överläkare i kardiologi, docent i medicinsk etik, Gävle), Christer Petersson (medicine doktor, distriktsläkare, Kronoberg), Eva Ring (överläkare, gynekolog, reproduktionsmedicinsk avdelning, Oslo), Åsa Wessulv (biträdande överläkare, gastroenterolog, Danderyd).

Román med kollegor skriver:
Uppdrag granskning har förtjänstfullt uppmärksammat allvarliga brister i transvården av barn och unga. Könsdysfori, att en person är missnöjd med sitt medfödda kön, medför ett starkt lidande och psykiatrisk samsjuklighet är mycket vanligt. Enligt svensk hälso- och sjukvårdslag ska sjukvård bedrivas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Det har sedan länge stått klart för oss att det vetenskapliga underlaget för transvården i Sverige har avgörande brister.”

[…]

”Vår slutsats är att det saknas vetenskaplig evidens för att suicidrisken är högre hos unga med könsdysfori som väntar på utredningar och medicinsk medicinsk behandling än hos jämnåriga grupper med könsdysfori. Det bör leda till att transvården reformeras för att säkerställa att sjukvården erbjuder evidensbaserad vård och att förslaget om sänkt åldersgräns för kirurgiska ingrepp i könsorgan dras tillbaka.”

Läs hela texten via Svenska Dagbladet. Publicerad 2019-10-22.

*debattinlägget i SVT Opinion är skrivet av Lotta Vahlne Westerhäll (Professor emerita vid Göteborgs universitet, Juridiska institutionen), Per-Anders Rydelius (Professor emeritus vid KI, Astrid Lindgrens Barnsjukhus) samt Attila Fazekas (Chefsöverläkare inom psykiatrin i Region Skåne).

0 Kommentarer

”Orimligt göra friska flickors kroppar sjuka”

Dagens Samhälle: Orimligt göra friska flickors kroppar sjuka

Opinionstext av Mats Reimer, barnläkare, publicerad 2019-10-21 i Dagens Samhälle.

”Transvården i Stockholm hävdar i sina artiklar att transsexualism är ”uttryck för normalvariation”. Men mänskliga normalvarianter brukar inte behöva sjukvård, speciellt inte en vård som skapar ett livslångt beroende av syntetiska hormoner. Det verkar inte rimligt att göra unga kvinnors friska kroppar sjuka i förhoppningen att det ska lindra deras psykiska ohälsa. Om de som inte är trans måste vänta tills de är 25 år för kunna sterilisera sig kanske vi bör ha samma åldersgräns för operationer och hormonbehandling i transvården?”


Läs hela texten här.

0 Kommentarer

”Patienten före politiska intressen”

Enköpings-Posten om Patienten före politiska intressen

Ledartext publicerad 2019-10-19 i Enköpings-Posten.

”LEDARE Inte långt efter magasinet Filters reportage (23/9) om barn som tvingats spela apatiska, sände SVT Uppdrag gransknings (9/10) avsnitt om det ökande antalet barn som vårdas för könsdysfori. Det är inte särskilt svårt att se likheter mellan de båda fenomenen. Det är politiskt laddade frågor där vissa ansvariga, både läkare och politiker, låter samhällsintressen överskugga enskildas hälsa.
I fallet med de apatiska barnen vet vi att åtminstone två barn skadades allvarligt, för att deras föräldrar ville få uppehållstillstånd. Vad gäller de barn som får könskorrigerande hormonbehandling finns tydliga tecken på att allt inte står rätt till – bland annat från flera föräldrar (DN Debatt 4/9).”

Läs hela texten här.

0 Kommentarer

Off-label prescribing of hormones in gender dysphoria should be investigated

Det här är en översättning av Karin Svens och Sven Románs debattartikel ”Off label-förskrivning av hormoner vid könsdysfori bör utredas” publicerad i Läkartidningen. This is a translation of an article by Karin Svens och Sven Román published in Läkartidningen.


Karin Svens, PhD, ERT (European registered toxicologist); consultant, chemical risk assessment and drug development

Sven Román, child and adolescent psychiatrist; psychiatrist consultant, own company, Stockholm

Recently, the Anova Clinic in Stockholm held its regular information day on gender dysphoria. One clear message from this meeting was that it is essentially risk-free for girls to take testosterone (and for estrogen boys) from their teens and throughout adult life. If the clinic provides the same information to patients, they are communicating serious and potentially damaging misinformation.

The extensive off-label prescription of sex-controlled hormones (estrogen for boys and testosterone for girls) involves both known and unknown health risks. In 2018, 724 people under 25 were treated with sex-controlled hormones [1]. There are most likely many more, as legal gender change darkens the statistics.

In recent years, more girls (15-19 years) than boys have been treated with testosterone in Stockholm, Sweden. In addition, a significant increase in patients at gender dysphoria has been reported [2, 3]. Last year (2018), 71 girls were treated with testosterone – an 18-fold increase over the years 2008–2011 (an average of four girls / year).

To safeguard young people’s future health, a risk assessment of sex-controlled hormones is both important and urgent. The Swedish Drug Agency considers that extensive off-label use should be included in clinical studies to build up knowledge [4]. We certainly do not have a full risk assessment and no clinical trial initiated.

Long-term use of the relatively high doses of testosterone used in gender correction is poorly researched. Both preclinical and clinical safety studies are lacking in women. Thus, regulatory approval is lacking.

Systematic follow-ups of side effects is also another area that is lacking, since the drug companies’ reports only cover approved indications. Adverse drug reporting by healthcare professionals is sporadic at best [5, 6]. There is no report on off-label use of hormones in the Swedish Drug Agency’s adverse reaction database.

Already in 1987, the International Agency for Research on Cancer (IARC) classified anabolic steroids, including testosterone, as likely to be human carcinogens (group 2A; the second highest rating), which means that testosterone is proven to be carcinogenic in animals and probably also in humans [7]. Testosterone is classified as reproductively harmful by the US Medicines Agency (FDA) due to its fetal damaging effects, and since 2016 also as addictive [8].

Data from sportswomen from Easter Europe who were exposed to various anabolic steroids (including testosterone) for a time in adolescence show a range of side effects in addition to masculinizing effects: including polycystic ovarian syndrome, severe liver injury, and delayed growth (in teens) [9].

An increased incidence of myocardial infarction and possibly stroke was seen in transmitters treated with testosterone after a follow-up period of just over four years [10]. After 12 weeks of use, testosterone induces mitochondrial dysfunction in transmitters [11].

Drug-induced mitochondrial dysfunction can be linked to many different disease states [12, 13]. The intended life-long hormone exposure in sex dysphoria patients and that the treatment starts at a young age are inherently possible risk factors. The side effects seen with short use and higher doses then risk coming at significantly lower doses.

In April 2019, the Swedish Medical and Ethical Council (Smer) proposed that the Ministry of Social Affairs should commission three authorities to review gender dysphoria and the treatment of children and young people. The Agency’s task – to examine off-label prescribing of sex-controlled hormones – has not been initiated [14]. Given the obvious risks, one might wonder why?

Treatment with sex-controlled hormones in young patients (under 25 years) should be discontinued and the risks investigated. Only if and when the benefit is deemed to exceed the risks should it be resumed.

Potential bonds or conflicts: Karin Svens is the parent of an adult transsexual who is satisfied with her transition.

0 Kommentarer