”Historiens dom över könskorrigeringar kan bli hård”

”Vuxenvärlden flyr sitt ansvar om den låter riskbenägna, omogna tonåringar könskorrigera medicinskt på lösa boliner.”

I maj 2018 krävde dåvarande socialminister Annika Strandhäll (S) och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) att barn från 15 år skulle få laglig rätt att genomgå kirurgisk könskorrigering utan föräldrars tillåtelse. 

Deras motivering var inte mognare än ett hejigt ”Sverige borde ligga i framkant” och det är viktigt med ”modern lagstiftning”.

Tack och lov blev kritiken så hård att regeringen retirerade och gav Socialstyrelsen i uppdrag att utreda mera. 

En av utredarna, Lars Sandman, har nu talat med SvD – på vuxenspråk: ”Det här rör sig om en tonårsgrupp som kämpar med sin identitet och prövar olika saker. Vi vet att tonåringar är mer riskbenägna och inte har en fullt ut fungerande kognitiv och känslomässig förmåga. Det skapar en större osäkerhet för en yngre åldersgrupp, samtidigt som det handlar om irreversibla ingrepp som man inte kan ändra sedan.”

Klokt, men framför allt: självklart! Detta är inga nyheter, detta vet man om tonåringar. De är omogna och saknar en vuxens vidare perspektiv. Det är därför 15-åringar inte får handla på Systemet, köra bil eller anses lämpade att vara hovrättsdomare.”


Läs hela ledartexten, publicerad 2020-03-06, i Expressen.

0 Kommentarer

”Starka skäl mot könsoperationer på 15-åringar”

VästerviksTidningen rapporterar den 5 mars 2020 om Socialstyrelsens utredning om könskirurgi på barn och unga.
”Det finns starka skäl att vänta med könskirurgi till dess att personer åtminstone är 18 år, enligt Socialstyrelsens utredare.

Regeringen ville sänka åldersgränsen och låta 15-åringar operera könet utan föräldrarnas medgivande.
Efter stark kritik lät man utreda frågan igen och gav uppdraget till Socialstyrelsen.

Nu konstaterar en av myndighetens utredare, som tittat på de etiska aspekterna, att det finns starka skäl att vänta med underlivskirurgi tills personen åtminstone närmar sig 18 år.”
Läs hela texten från TT i VästerviksTidningen.

0 Kommentarer

”Viktigt att gradera studier om könsdysfori”

”I oktober tillsatte Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, en utredning som på två månader skulle kartlägga forskningsläget vad gäller unga med könsdysfori och effekterna av behandling. Resultaten kom i januari, där expertgruppen kunde konstatera att det finns en del forskning.”

Mikael Landén, professor och överläkare vid Sahlgrenska akademien, deltog i utredningen och säger att de bara hann halvvägs genom arbetet att granska studiernas evidens.

Mikael Landén ”menar att könskorrigerande behandling ska ges till de som behöver, men inom ramen för en klinisk studie, där det krävs ett informerat samtycke.

Här finns två poänger. En är signalen om att det faktiskt finns osäkerhet om utfallet och vad behandlingen kan innebära över tid. Den andra poängen är tydlig uppföljning.

– Allmänheten tror att vården per automatik följer upp sina åtgärder, men det krävs kliniska studier för att kunna dra slutsatser av vad som sker på lång sikt. I det fall det visar sig gå dåligt kan vi då dra i handbromsen innan för många fått en behandling som kanske inte var den de behövde, säger Mikael Landén.”

Läs hela blogginlägget på Lotta Fredholms blogg på Dagens medicin.

0 Kommentarer

”Ovetenskaplig vidsynthet har ett högt pris”

”Under onsdagen släppte Socialstyrelsen en ny rapport “Utvecklingen av diagnosen könsdysfori“ i vilken det konstateras att personer med könsdysfori har en mycket hög förekomst av olika psykiatriska diagnoser. Depressioner och andra ångestsjukdomar återfanns bland närmare en tredjedel av alla flickor med könsdysfori mellan 13-17 år. Självmordsförsök, självskadebeteende, adhd och autism var också mycket vanligare än hos den övriga befolkningen.

Mest uppseendeväckande i rapporten är däremot att Socialstyrelsen konstaterar att det är svårt att avgöra om det är just könsdysforin som leder till självmord, eftersom det ofta finns många olika parallella och samtidiga psykiatriska diagnoser i de kartlagda suicidfallen. I rapporten beskrivs att ”psykiatriska diagnoser kan vara mer uttalat bidragande faktorer” till självmorden. För män med könsdysfori är det 4,9 gånger högre risk att dö i självmord jämfört med resten av befolkningen. För kvinnor är det 13,7 gånger högre risk.”

”Det kan tyckas självklart, men i framtiden bör vi ha en gedigen vetenskaplig grund innan vi genomför irreversibla medicinska experiment på barn och unga vuxna, oavsett vad röststarka krafter i det politiska etablissemanget säger som saken. Förhastad ovetenskaplig politisk ”vidsynthet” kan ha ett högt pris. Detta handlar om att rädda barn.”

Läs hela Emma Jaensons ledartext publicerad i BLT, Blekinge Läns Tidning, den 14 februari 2020.

0 Kommentarer

”Även vuxna har rätt till säker vård vid könsdysfori”

Idag skriver föräldrar från Genid tillsammans med en psykolog och läkare en debattartikel i SvD.


Vi är föräldrar och anhöriga till ungdomar och unga vuxna med könsdysfori varav många är patienter på Anova-kliniken i Stockholm. Vi ser att bristerna i könsdysforivården är så stora att patientsäkerheten är hotad.”

Vi är föräldrar och anhöriga till ungdomar och unga vuxna med könsdysfori varav många är patienter på Anova-kliniken i Stockholm. Vi ser att bristerna i könsdysforivården är så stora att patientsäkerheten är hotad.

Just nu utreder två myndigheter, Socialstyrelsen och SBU, det vetenskapliga underlaget för könsdysforivården i Sverige. Samtidigt fortgår verksamheten med snabb diagnostik och irreversibla behandlingar på specialistklinikerna.

Debatten om vård av könsdysfori handlar oftast om barn och ungdomar under 18 år, nu senast i ”Uppdrag granskning” den 9 oktober. Men det bristfälliga vetenskapliga underlaget gäller även personer över myndighetsåldern. De irreversibla, farmakologiska och kirurgiska behandlingarna bör därför genast stoppas i väntan på de utredningar som nu inletts.

Gemensamt för våra barn är att alla drabbades av könsdysfori i tonåren eller under tidiga vuxenåren och tillhör den nya grupp patienter som ökat explosionsartat de senaste fem åren. För denna patientgrupp finns inget stöd för den behandling som ges, varken i vetenskap eller beprövad erfarenhet.

Vissa av våra barn är nöjda med sin könskorrigering. En del tycker att den var onödig. Några har mått allt sämre, försökt att ta sitt liv eller faktiskt suiciderat. Några har efter behandlingen fått ett icke-fungerande liv, några är under utredning och några har återidentifierat sig till sitt biologiska kön.

Specialistklinikerna hävdar att utredningen av könsdysfori är lång och omfattande. Men en genomsnittlig utredningstid på 6–7 månader är i vårt tycke inte lång – särskilt inte då många av patienterna samtidigt har andra psykiatriska problem. Den korta utredningstiden betyder att en 18-åring efter en handfull möten kan inleda irreversibel behandling med könskonträra hormoner. Lika snabbt erbjuds kirurgi. Remisser skickas regelmässigt till andra mottagningar, till exempel logoped och plastikkirurg. Det är inte troligt att en ung människa kan överblicka alla konsekvenser av behandlingen i ett skede av akut kris eller pågående identitetsutveckling.

Diagnos ställs utan att patienten bedöms ur ett helhetsperspektiv och beaktande av exempelvis samverkande psykiatriska diagnoser, livssituation, uppväxt, information från anhöriga, social situation och hälsoläge. Mycket talar för att könsdysfori hänger ihop med annan problematik och neuropsykiatriska diagnoser såsom autism. Enligt våra erfarenheter beaktas, bedöms och behandlas samverkande problematik i allt för liten utsträckning under utredning, diagnostik och behandling.

Vår erfarenhet säger att alla som vill ha behandling hos Anova också får det. Anova själva uppger att ungefär 75 procent av dem som söker hjälp för könsdysfori får en diagnos. Den bekräftande inställningen och den aggressiva behandlingen innebär en stor risk för patientens framtida hälsa och risken för överdiagnosticering är uppenbar. Den unga personen berövas möjligheten till en normal utveckling och i många fall möjligheten att bli förälder i framtiden. Ingreppen kan aldrig göras ogjorda.

På Anova-kliniken informeras vi och våra barn om att det inte finns några risker med hormonbehandlingen. Det finns ingen forskning på dessa läkemedel för användning på den här patientgruppen. Ingen vet ännu vilka långsiktiga risker som könskonträr behandling innebär. Inga uppföljningar av skador och biverkningar kommer heller att göras om inte de enskilda läkarna rapporterar. Patienter informeras inte om faran med självmedicinering med hormoner, något som är mycket vanligt bland unga med könsdysfori.

Självmordsrisken framförs ofta som ett starkt argument för behandling, att patienter tar sitt liv om de inte får hjälp med läkemedel och/eller kirurgi. Suicidhot bör kunna bedömas och hanteras med vedertagna professionella metoder och inte användas som skäl till att ge irreversibel farmakologisk och kirurgisk behandling. I forskningen finns inget stöd för att antal självmord faktiskt minskar efter behandling.

Den årliga utvärderingen av verksamheten visar att två av Anovas patienter tog livet av sig i fjol. Detta är inte Lex Maria-anmält. Inte heller har man Lex Maria-anmält de som feldiagnosticerats med könsdysfori och felaktigt fått farmakologisk och kirurgisk behandling.

Den enda behandling som i dag erbjuds för könsdysfori – som är en psykiatrisk diagnos – är hormoner och kirurgi. Inom annan psykiatrisk behandling arbetar man med att hjälpa patienten att förstå sig själv, utforska sina tankar och känslor och nå en acceptans av, exempelvis den biologiska kroppen. Vi upplever en stark ovilja från professionen att undersöka alternativa behandlingsmetoder. Specialisternas starka fokus på läkemedel och kirurgi är för oss obegripligt.

Lundströmskliniken i Västra Götaland erbjuder traumabehandling för dem som ångrat sitt könsbyte. På Anova finns i dag ingen sådan stödverksamhet. Man hävdar att det är mycket få som ångrar sitt könsbyte, men det baseras på gamla siffror (före 2010) och omfattar inte den nya, snabbt växande patientgruppen. Uppföljningar över längre tid saknas eller är bristfälliga och inkluderar inte dem som lämnat transvården.

Hur många unga människors liv ska offras innan någon drar i nödbromsen? Hur kan behandlingarna få fortsätta när ingen vet hur dessa patienter kommer att må efteråt, nu och i framtiden? All behandling av könsdysfori ska vara reversibel och icke-kirurgisk före 25 års ålder, för att vara samstämmig med dagens steriliseringslag och hjärnans utveckling som inte är färdig innan dess. Samverkande, bakomliggande problematik ska utredas och behandlas innan irreversibla behandlingar ges, oavsett ålder.

Vi kräver våra vuxna barns rätt till en säker och effektiv vård. Behandling med hormoner och kirurgi bör stoppas tills det vetenskapliga underlaget utretts och patientsäkerheten kan garanteras.

Åsa Ehinger Berling
Kristina Gullman
Sofia Pedersson
Avi Ring
Eva Ring
Marit Ronstad
Britt Sörgärde
Ovanstående undertecknare är från anhörignätverket Genid – Gender identity challenge. Bakom artikeln står ytterligare ett tiotal anhöriga till unga personer som upplever könsdysfori. Av omsorg om sina barns integritet vill de inte framträda med namn i tidningen.
Marit Johanne Bruset
psykolog
Sven Román
överläkare, barn- och ungdomspsykiater

Publicerat i SvD 2019-11-12. Läs texten (samma som ovan) via Svenska Dagbladet, där kan du även ta del av eventuella kommentarer!

0 Kommentarer

”Gör pressen på flickor att de vill byta kön?”

”Nu i svallvågorna efter Uppdrag gransknings program ”Tranståget” är vi några feminister som saknar en viktig del i debatten.

Det som diskuteras är medicinska konsekvenser, lagförslag, transfobi och ånger. Men den mest intressanta frågan nämndes kort i programmets del två utan att den fångades upp: Ingen har något riktigt svarat på varför ansökningarna till KID-teamet bara ökar eller varför det är övervägande tjejer som upplever sig som trans.

Följande artikel ska inte fungera som ”sanning”, utan snarare lägga till en utpräglat radikalfeministisk analys till de analyser som redan finns och erbjuda det perspektivet.

Uppdrag granskning, UG, har gjort ett viktigt arbete i att visa på att en del av transvården inte vilar på någon vetenskaplig grund, men det vi saknar är en analys av hur det har kunnat bli så här. Eller, varför det är fler transpojkar än transflickor. Här behövs ett tydlig feministiskt perspektiv.”

Debattartikel publicerad i Aftonbladet 2019-11-12. Läs hela texten här.

0 Kommentarer

”Allvarliga invändningar förblir obesvarade”

Slutreplik, för ursprungsinlägg se ”Utredare förvanskar om könsdysfori”.

Det är utmärkt att Lotta Vahlne Westerhäll, ansvarig för den statliga utredningen om könsdysfori, i sin replik till vår artikel anser att könskorrigerande behandling endast ska ske om det finns stöd från vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vi noterar dessutom att utredaren inte alls besvarar tre allvarliga invändningar.” Läs hela texten här.

Publicerat i SvD 2019-10-25.

0 Kommentarer