”Gör pressen på flickor att de vill byta kön?”

”Nu i svallvågorna efter Uppdrag gransknings program ”Tranståget” är vi några feminister som saknar en viktig del i debatten.

Det som diskuteras är medicinska konsekvenser, lagförslag, transfobi och ånger. Men den mest intressanta frågan nämndes kort i programmets del två utan att den fångades upp: Ingen har något riktigt svarat på varför ansökningarna till KID-teamet bara ökar eller varför det är övervägande tjejer som upplever sig som trans.

Följande artikel ska inte fungera som ”sanning”, utan snarare lägga till en utpräglat radikalfeministisk analys till de analyser som redan finns och erbjuda det perspektivet.

Uppdrag granskning, UG, har gjort ett viktigt arbete i att visa på att en del av transvården inte vilar på någon vetenskaplig grund, men det vi saknar är en analys av hur det har kunnat bli så här. Eller, varför det är fler transpojkar än transflickor. Här behövs ett tydlig feministiskt perspektiv.”

Debattartikel publicerad i Aftonbladet 2019-11-12. Läs hela texten här.

0 Kommentarer

Blandar vi ihop två alldeles diametralt motsatta idéer?

En ung människa, som transitionerat för några år sedan, säger idag såhär:
– Alltså, det där, det har jag fattat nu, det var bara en idé. Eftersom jag gjorde det så var det det jag behövde göra och det är ingenting jag ångrar, men idag tänker jag att det var… onödigt. Jag skulle nog aldrig ha fått en sådan idé av mig själv, om jag liksom inte fått den utifrån.

En idé. Bara en idé. Ja. För det är ju just det det är. En idé. Precis som allt annat vi har, gör, väljer, tänker – en idé. Det är så som skapande går till. Det börjar med en idé. Och så väljer vi den idén framför andra tänkbara idéer, och börjar den långa processen med att göra verklighet av just den.

En mamma, vars elvaåring precis beslutat att inte börja med pubertetsblockerare, säger såhär: Jag är så lättad! Alla de här biverkningarna, de svåra operationerna, komplikationerna, det livslånga medicinberoendet, nu slapp vi det. Det var vi som gav honom idén. Han gillade att gå i klänning, och så läste vi i tidningen att man kunde vara född i fel kropp. Vi trodde ju att vi hjälpte honom. Vi förstod inte att det skulle leda till det här. Vi blandade ihop att vara feminin med att vara tjej.

Ja. Idén om att vara feminin och idén om att vara (född till) tjej.

Du har en kropp, och så får du en idé om att du borde ha en annan kropp. Vilket du inte har. (Och inte heller kan få, mer än på ytan).

Det är en fundamentalt annorlunda idé än idén om att vara fri att klä sig eller göra eller älska på sitt alldeles eget speciella sätt oavsett vad någon förväntar sig av den som har den ena eller den andra kroppen.

Den första idén understöds av de röster (inklusive dem inom oss själva) som vill få oss att tro att vi inte duger som vi är, som vill att vi ska vara missnöjda med oss själva. Det finns massor av goda skäl till detta: det öppnar lysande möjligheter att sälja saker till oss. Vi blir lättare att styra. Det bekräftar någon annans egen känsla av att inte duga. Det är enklare – vi slipper ta det fulla ansvaret för vårt eget liv och våra möjligheter. Slipper Jante.

Den andra idén understöds av de röster som vill få oss att inse vår egen storhet. Att känna att vi är fantastiska precis som vi är. Frihetens och värdighetens röst, som talar om vars och ens rätt att existera, klä sig, gilla och älska som man vill, så länge man inte skadar någon.   

De här två idéerna är två fullständigt diametralt motsatta idéer, sprungna ur diametralt motsatta källor. Och vi måste vara ytterst noga med att inte blanda ihop dem!

Jannika Häggström

0 Kommentarer

”Allvarliga invändningar förblir obesvarade”

Slutreplik, för ursprungsinlägg se ”Utredare förvanskar om könsdysfori”.

Det är utmärkt att Lotta Vahlne Westerhäll, ansvarig för den statliga utredningen om könsdysfori, i sin replik till vår artikel anser att könskorrigerande behandling endast ska ske om det finns stöd från vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vi noterar dessutom att utredaren inte alls besvarar tre allvarliga invändningar.” Läs hela texten här.

Publicerat i SvD 2019-10-25.

0 Kommentarer

”Utredare förvanskar om könsdysfori”

I SVT Opinion publicerades debattinlägget ”Uppdrag granskning vantolkar vår utredning”* där utredarna bakom utredningen ”Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering” (som kritiseras av Uppdrag Granskning – Tranståget 2) skriver bland annat att:


I utredningen skriver vi inte varje gång ut att: ”det förekommer att unga personer med könsdysfori tar sitt eget liv i väntan på operation på grund av det lidande som könsdysforin innebär för dem” utan nöjer oss med att skriva ”unga personer som tar sitt liv i väntan på operation/kirurgiska ingrepp”. Det har dock hela tiden varit underförstått att det är på grund av könsdysforin – och det lidande denna sjukdom för med sig – som är den troligaste förklaringen till suiciden”

ur debattinlägget ”Uppdrag granskning vantolkar vår utredning”

Det här debattinlägget bemöts nu av Sven Román (överläkare, barn och ungdomspsykiater, Stockholm), Henrik Anckarsäter (professor i rättspsykiatri, överläkare, Sahlgrenska), Carina Blomström Lundqvist (professor vid kardiologkliniken, institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala), Christopher Gillberg (professor i barn och ungdomspsykiatri, överläkare, Sahlgrenska), Lars Henning (gynekolog, kvinnokliniken, Västerås), Rurik Löfmark (före detta överläkare i kardiologi, docent i medicinsk etik, Gävle), Christer Petersson (medicine doktor, distriktsläkare, Kronoberg), Eva Ring (överläkare, gynekolog, reproduktionsmedicinsk avdelning, Oslo), Åsa Wessulv (biträdande överläkare, gastroenterolog, Danderyd).

Román med kollegor skriver:
Uppdrag granskning har förtjänstfullt uppmärksammat allvarliga brister i transvården av barn och unga. Könsdysfori, att en person är missnöjd med sitt medfödda kön, medför ett starkt lidande och psykiatrisk samsjuklighet är mycket vanligt. Enligt svensk hälso- och sjukvårdslag ska sjukvård bedrivas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Det har sedan länge stått klart för oss att det vetenskapliga underlaget för transvården i Sverige har avgörande brister.”

[…]

”Vår slutsats är att det saknas vetenskaplig evidens för att suicidrisken är högre hos unga med könsdysfori som väntar på utredningar och medicinsk medicinsk behandling än hos jämnåriga grupper med könsdysfori. Det bör leda till att transvården reformeras för att säkerställa att sjukvården erbjuder evidensbaserad vård och att förslaget om sänkt åldersgräns för kirurgiska ingrepp i könsorgan dras tillbaka.”

Läs hela texten via Svenska Dagbladet. Publicerad 2019-10-22.

*debattinlägget i SVT Opinion är skrivet av Lotta Vahlne Westerhäll (Professor emerita vid Göteborgs universitet, Juridiska institutionen), Per-Anders Rydelius (Professor emeritus vid KI, Astrid Lindgrens Barnsjukhus) samt Attila Fazekas (Chefsöverläkare inom psykiatrin i Region Skåne).

0 Kommentarer

”Orimligt göra friska flickors kroppar sjuka”

Dagens Samhälle: Orimligt göra friska flickors kroppar sjuka

Opinionstext av Mats Reimer, barnläkare, publicerad 2019-10-21 i Dagens Samhälle.

”Transvården i Stockholm hävdar i sina artiklar att transsexualism är ”uttryck för normalvariation”. Men mänskliga normalvarianter brukar inte behöva sjukvård, speciellt inte en vård som skapar ett livslångt beroende av syntetiska hormoner. Det verkar inte rimligt att göra unga kvinnors friska kroppar sjuka i förhoppningen att det ska lindra deras psykiska ohälsa. Om de som inte är trans måste vänta tills de är 25 år för kunna sterilisera sig kanske vi bör ha samma åldersgräns för operationer och hormonbehandling i transvården?”


Läs hela texten här.

0 Kommentarer

”Patienten före politiska intressen”

Enköpings-Posten om Patienten före politiska intressen

Ledartext publicerad 2019-10-19 i Enköpings-Posten.

”LEDARE Inte långt efter magasinet Filters reportage (23/9) om barn som tvingats spela apatiska, sände SVT Uppdrag gransknings (9/10) avsnitt om det ökande antalet barn som vårdas för könsdysfori. Det är inte särskilt svårt att se likheter mellan de båda fenomenen. Det är politiskt laddade frågor där vissa ansvariga, både läkare och politiker, låter samhällsintressen överskugga enskildas hälsa.
I fallet med de apatiska barnen vet vi att åtminstone två barn skadades allvarligt, för att deras föräldrar ville få uppehållstillstånd. Vad gäller de barn som får könskorrigerande hormonbehandling finns tydliga tecken på att allt inte står rätt till – bland annat från flera föräldrar (DN Debatt 4/9).”

Läs hela texten här.

0 Kommentarer

Off-label prescribing of hormones in gender dysphoria should be investigated

Det här är en översättning av Karin Svens och Sven Románs debattartikel ”Off label-förskrivning av hormoner vid könsdysfori bör utredas” publicerad i Läkartidningen. This is a translation of an article by Karin Svens och Sven Román published in Läkartidningen.


Karin Svens, PhD, ERT (European registered toxicologist); consultant, chemical risk assessment and drug development

Sven Román, child and adolescent psychiatrist; psychiatrist consultant, own company, Stockholm

Recently, the Anova Clinic in Stockholm held its regular information day on gender dysphoria. One clear message from this meeting was that it is essentially risk-free for girls to take testosterone (and for estrogen boys) from their teens and throughout adult life. If the clinic provides the same information to patients, they are communicating serious and potentially damaging misinformation.

The extensive off-label prescription of sex-controlled hormones (estrogen for boys and testosterone for girls) involves both known and unknown health risks. In 2018, 724 people under 25 were treated with sex-controlled hormones [1]. There are most likely many more, as legal gender change darkens the statistics.

In recent years, more girls (15-19 years) than boys have been treated with testosterone in Stockholm, Sweden. In addition, a significant increase in patients at gender dysphoria has been reported [2, 3]. Last year (2018), 71 girls were treated with testosterone – an 18-fold increase over the years 2008–2011 (an average of four girls / year).

To safeguard young people’s future health, a risk assessment of sex-controlled hormones is both important and urgent. The Swedish Drug Agency considers that extensive off-label use should be included in clinical studies to build up knowledge [4]. We certainly do not have a full risk assessment and no clinical trial initiated.

Long-term use of the relatively high doses of testosterone used in gender correction is poorly researched. Both preclinical and clinical safety studies are lacking in women. Thus, regulatory approval is lacking.

Systematic follow-ups of side effects is also another area that is lacking, since the drug companies’ reports only cover approved indications. Adverse drug reporting by healthcare professionals is sporadic at best [5, 6]. There is no report on off-label use of hormones in the Swedish Drug Agency’s adverse reaction database.

Already in 1987, the International Agency for Research on Cancer (IARC) classified anabolic steroids, including testosterone, as likely to be human carcinogens (group 2A; the second highest rating), which means that testosterone is proven to be carcinogenic in animals and probably also in humans [7]. Testosterone is classified as reproductively harmful by the US Medicines Agency (FDA) due to its fetal damaging effects, and since 2016 also as addictive [8].

Data from sportswomen from Easter Europe who were exposed to various anabolic steroids (including testosterone) for a time in adolescence show a range of side effects in addition to masculinizing effects: including polycystic ovarian syndrome, severe liver injury, and delayed growth (in teens) [9].

An increased incidence of myocardial infarction and possibly stroke was seen in transmitters treated with testosterone after a follow-up period of just over four years [10]. After 12 weeks of use, testosterone induces mitochondrial dysfunction in transmitters [11].

Drug-induced mitochondrial dysfunction can be linked to many different disease states [12, 13]. The intended life-long hormone exposure in sex dysphoria patients and that the treatment starts at a young age are inherently possible risk factors. The side effects seen with short use and higher doses then risk coming at significantly lower doses.

In April 2019, the Swedish Medical and Ethical Council (Smer) proposed that the Ministry of Social Affairs should commission three authorities to review gender dysphoria and the treatment of children and young people. The Agency’s task – to examine off-label prescribing of sex-controlled hormones – has not been initiated [14]. Given the obvious risks, one might wonder why?

Treatment with sex-controlled hormones in young patients (under 25 years) should be discontinued and the risks investigated. Only if and when the benefit is deemed to exceed the risks should it be resumed.

Potential bonds or conflicts: Karin Svens is the parent of an adult transsexual who is satisfied with her transition.

0 Kommentarer

”Ökningen av köns­dysfori hos unga tarvar eftertanke”

Läkartidningen

Medicinsk kommentar författad av Mikael Landén, professor, universitetssjukhusöverläkare, sektionen för psykiatri och neurokemi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet,  publicerad 2019-10-11 i Läkartidningen.

”Huvudbudskap
Diagnosen könsdysfori hos unga har ökat mer än 20 gånger på 10 år. 
Det finns lång erfarenhet av förändring av könstillhörighet för en noga selekterad grupp, men för dem som tillkommit i dagens vidare grupp är långtidsresultaten okända. 
För att inte skada bör vården överväga om irreversibla åtgärder endast bör göras inom ramen för kliniska studier.”


Ingress
”I min avhandling om transsexua­lism från 1999 [1] gjorde jag en poäng av det stabila antalet ansökningar om ändring av könstillhörighet under de förs­ta 20 åren efter det att lagen om fastställande av könstillhörighet trätt i kraft. I genomsnitt ansökte 11,6 personer per år om ändring av könstillhörighet 1972–1992. På 2010-talet förändrades detta radikalt. År 2018 ansökte 446 personer om ändrad könstillhörighet. Bland unga personer (under 20 år) är förändringen än mer dramatisk (Figur 1). ”

Utdrag
”Vad orsakar ökningen?
Vad kan förklara ökningen av könsdysfori hos unga? Skäl som ofta framförs är ökad tillgång till information via internet, minskad stigmatisering och borttagan­det av kravet på sterilisering vid ändring av könstillhörighet i Sverige. Alla är osannolika. Användandet av internet var utbrett 2007, mediernas rapportering om transsexualism har varit omfattande under decennier, vi fann redan 2000 stor tolerans mot transsexuella [6], och ökningen av antalet unga med könsdysfori ses internationellt [7]. 

Ett alternativ är kulturbunden psykologisk smitta. Om personer i tidiga tonår uppmuntras att fundera över sin köns­identitet och undervisas om att könsdysfori är en normalvariant är det inte osannolikt att vissa ungdomar riktar sitt identitetssökande mot just könsidentitet. Sådant sökande kan spridas snabbt i sociala nätverk, vilket beskrivits för en rad andra fenomen som bulimi, suicid (ökar då kända personer eller någon man känner tagit sitt liv), rökning, fetma med flera [8]. 

Den ökade användningen av sociala medier sammanfaller i tid med ökningen av könsdysfori [9] och kan ha faciliterat spridningen i sociala nätverk. Autismspektrumtillstånd förefaller vanligare hos personer med könsdysfori [10], och kanske är det personer som är mer känsliga för sådan påverkan.”

Läs hela artikeln via Läkartidningen.

Figur 1: Antalet personer under 20 år som fått diagnosen könsidentitetsstörning (ICD-kod F64) i öppenvård i Sverige, Källa: Socialstyrelsens statistikdatabas 11 april 2019. Figur: Läkartidningen
0 Kommentarer

Uppdrag granskning (minidokumentär): När Solveig ångrade sig

Minidokumentär publicerad på SVT Play 2019-10-11:

”Hon säger att hon inte kan förlåta sig själv. I de sena tonåren började Solveig äta testosteron. För att få operera bort brösten blev hon tvångssteriliserad. Hon levde som Sonny i många år, men det var hela tiden någonting som skavde.”

Solveig berättar i dokumentären om hur hon ser på sin transition nu: ”-Min transition var en flykt från att vara kvinna. Stod inte ut med att leva i den rollen som på sätt och vis tilldelas. Man ska vara på ett visst sätt, se ut på ett visst sätt och man ska göra si och så, man ska vara så.”
I sin ungdom blev Solveig utsatt för ett sexuellt övergrepp. ”-Jag har många gånger sagt att Solveig dog den natten.”

Se hela dokumentären via SVT Play och läs en sammanfattning av dokumentären via SVT Nyheter.

0 Kommentarer

”När ideologi går före barnens bästa”

Ledarkrönika av Karin Phil i Göteborgs-Posten publicerad 2019-10-11
”Sverige, världens bästa land för barn. Här kommer alltid de ungas intresse i första rummet. Det är i alla fall den svenska självbilden. Men den stämmer inte alltid.
[…]
Hur kunde det ske? Inom sjukvården fanns en utbredd tystnadskultur, skriver psykiatrikern Stefan Krakowski i tidskriften Kvartal (8/10). I mitten av 2000-talet arbetade han med vuxna asylsökande som uppvisade samma symptom. Trots att personalen var ”fullt på det klara” med att det nog handlade om simulering behandlades patienterna med psykiatriska mediciner. Krakowski menar att en orsak till detta kan vara att ” … vi lever i en diagnosintensiv tid, när ribban för att sätta en psykiatrisk diagnos och inleda en behandling är lägre än någonsin”.

Den analysen kan man även applicera på ett annat vårdrelaterat fall som uppmärksammats på senare tid: ungdomar vars könsidentitet inte stämmer överens med det biologiska könet. I ett reportage i Uppdrag granskning belyses regeringens lagförslag om att sänka åldersgränsen för könskorrigerande underlivskirurgi till 15 år (9/10).”

Läs hela texten i Göteborgs-Posten

0 Kommentarer